fredag 18 november 2016
La la La Italia
Äntligen färdig med första halvan av terminen och en vecka i Italien var inte alls dumt! Medan Sverige genomlidit snökaos och minusgrader hade vi solsken och +10 i norra Italien.Det var långt ifrån en actionfylld semester, men det var verkligen inte det jag var ute efter, och jag känner mig väldigt nöjd med besöket. Vi har gjort lite utflykter och haft mycket gosetid med Leila. Vi tog lite fina bilder också som jag lägger upp här fast jag nog egentligen inte får, men det är ju inte så många som läser min blogg höhö... En tur till bergen och vingårdarna, en tur in till Turin för lite italiensk glass, god pizza på trevliga restauranger, promenader i lokala parkområden och lite barnvaktande när Lisa haft privatlektioner är det vi hunnit med. Det var tråkigt att behöva åka hem men vi ses ju i december så det ska nog gå bra :)
onsdag 12 oktober 2016
Svimmel-svammel
Terminen är igång. Hösten är kommen. En kurs avklarad. Och idag är flygbiljetter till Italien bokade. Woop woop! Ska åka med mamma till Turin och hälsa på familjen Leosson-Aliquò i början på november. Medan alla andra sätter igång med uppsatsen tar jag semester... Men känns som att det inte finns något bättre tillfälle egentligen - en liten paus innan man måste nöta på resten av året och lite till.
Är jag pepp på att skriva uppsats? Hm. Själva uppsatsskrivandet känns inte som ett jättestort problem. Min största demotivationsfaktor är själva u n d e r s ö k n i n g e n man är tvungen att göra. Jag har ändå valt ett område jag är intresserad av (kommunikationsstrategier hos mellanchefer i organisationsförändringar) och som jag tror kan bli något vettigt, men det är nästan oundvikligen så att jag måste (1) hitta undersökningsobjekt genom att kontakta olika organisationer *gasp* (2) genomföra intervjuer *gasp* och sedan (3) transkribera dessa *faints*.
via GIPHY
Jobbighetsfaktorn är hög, och jag känner mig lite lost i vart jag ska börja. Det kommer säkert klarna allteftersom man jobbar på, och jag får se till att terrorisera min handledare som, om det blir den jag tror det blir, kommer vara en bra handledare, men det är så klart lite motigt att göra sånt man inte gillar... Lyssnade på en podd om kommunikation och förändring och liknande och de fick det att låta så enkelt att testa på nya grejer, men sanningen är väl att jag blivit väldigt bekväm och ovillig att utmana mig själv det senaste året eller två... Så på ett sätt är det ju väldigt bra att jag nu är tvungen att göra det.
Jag har också lite smått tittat på hur jobbmarknaden ser ut och ärligt talat finns det en del jobb som verkar riktigt spännande även om många av dem så klart ligger på platser jag inte är så sugen att flytta till. Men å andra sidan så är det en stund kvar, och jag har ju min gula uniform att falla tillbaka på om så behövs. Hade varit väldigt trevligt att få stanna i Karlstad ett tag och komma in på jobbmarknaden här istället för att flytta iväg igen. Ska jag flytta så vill jag ju i såna fall hamna närmare Oslo eller närmare hem liksom. Eller i Jönköping med Petra, haha.
Snart börjar säsong 12 av Supernatural. Även fast jag tycker att de dragit ut lite för mycket på serien så känns det som att säsong 12 kan bli lite spännande. Men jag får inte falla för att börja titta förrän hela säsongen är över för det är asdrygt att sitta och ladda ner ett avsnitt i taget och titta. Gjorde det med elvan och NEVER AGAIN säger jag bara... Men titta ska jag så fort alla avsnitt är ute, cuz they still adorable.
via GIPHY
Hur som helst. Bara en massa tankar som cirkulerar. Jag borde skriva oftare för det hjälper en ju att tänka, men ibland känns det inte nödvändigtvis som att man har nåt att skriva om... vilket ju uppenbarligen inte stämmer... Ok thxs bai!
Är jag pepp på att skriva uppsats? Hm. Själva uppsatsskrivandet känns inte som ett jättestort problem. Min största demotivationsfaktor är själva u n d e r s ö k n i n g e n man är tvungen att göra. Jag har ändå valt ett område jag är intresserad av (kommunikationsstrategier hos mellanchefer i organisationsförändringar) och som jag tror kan bli något vettigt, men det är nästan oundvikligen så att jag måste (1) hitta undersökningsobjekt genom att kontakta olika organisationer *gasp* (2) genomföra intervjuer *gasp* och sedan (3) transkribera dessa *faints*.
via GIPHY
Jobbighetsfaktorn är hög, och jag känner mig lite lost i vart jag ska börja. Det kommer säkert klarna allteftersom man jobbar på, och jag får se till att terrorisera min handledare som, om det blir den jag tror det blir, kommer vara en bra handledare, men det är så klart lite motigt att göra sånt man inte gillar... Lyssnade på en podd om kommunikation och förändring och liknande och de fick det att låta så enkelt att testa på nya grejer, men sanningen är väl att jag blivit väldigt bekväm och ovillig att utmana mig själv det senaste året eller två... Så på ett sätt är det ju väldigt bra att jag nu är tvungen att göra det.
Jag har också lite smått tittat på hur jobbmarknaden ser ut och ärligt talat finns det en del jobb som verkar riktigt spännande även om många av dem så klart ligger på platser jag inte är så sugen att flytta till. Men å andra sidan så är det en stund kvar, och jag har ju min gula uniform att falla tillbaka på om så behövs. Hade varit väldigt trevligt att få stanna i Karlstad ett tag och komma in på jobbmarknaden här istället för att flytta iväg igen. Ska jag flytta så vill jag ju i såna fall hamna närmare Oslo eller närmare hem liksom. Eller i Jönköping med Petra, haha.
Snart börjar säsong 12 av Supernatural. Även fast jag tycker att de dragit ut lite för mycket på serien så känns det som att säsong 12 kan bli lite spännande. Men jag får inte falla för att börja titta förrän hela säsongen är över för det är asdrygt att sitta och ladda ner ett avsnitt i taget och titta. Gjorde det med elvan och NEVER AGAIN säger jag bara... Men titta ska jag så fort alla avsnitt är ute, cuz they still adorable.
via GIPHY
Hur som helst. Bara en massa tankar som cirkulerar. Jag borde skriva oftare för det hjälper en ju att tänka, men ibland känns det inte nödvändigtvis som att man har nåt att skriva om... vilket ju uppenbarligen inte stämmer... Ok thxs bai!
söndag 28 augusti 2016
Holiday. Celebrate.
Sommaren är väl mer eller mindre känns det som. Kanske att det kommer någon varm och solig dag till, men det ser inte lovande ut.
Den här veckan har jag varit hem till hemtrakterna och hälsat på min brorsdotter Willemo (och hennes föräldrar också så klart). Hon har fått på sig en skena av nåt slag som hon ska ha i sex veckor för att hjälpa höfterna att växa på plats. Är inte så väldigt insatt, men tydligen är det inte så ovanligt att det händer, speciellt inte för flickor. Hon såg inte ut att lida av den, men det var bara första veckan än så länge, så vi får väl se vad hon tycker när de justerat den. Den sitter över hennes axlar så ibland ser hon ut som en amerikansk fotbollsspelare, hehe.
Imorgon börjar min sista termin på Karlstads universitet. Visst kunde jag tänkt mig att läsa till mer kurser, speciellt socialpsykologi, men jag har slut på studiemedel så det får räcka för ögonblicket. Ska bara pusha igenom och skriva en uppsats. Jag vet att det kommer bli en rätt dryg termin, men jag tror också att det kommer gå bra. Det är ingen som förväntar sig att man ska göra någon revolutionerande upptäckt liksom... Jag är inte superpeppad att gå tillbaka till studierna, men det kommer nog gå väldigt fort. En kollega på jobbet påminde mig om att jag borde söka jobb så att jag har det klart tills jag är färdig med studierna. Känns skönt att jag kan falla tillbaka lite på Ikea-kneget så det inte är kris efter jag är färdig...
Den här veckan har jag varit hem till hemtrakterna och hälsat på min brorsdotter Willemo (och hennes föräldrar också så klart). Hon har fått på sig en skena av nåt slag som hon ska ha i sex veckor för att hjälpa höfterna att växa på plats. Är inte så väldigt insatt, men tydligen är det inte så ovanligt att det händer, speciellt inte för flickor. Hon såg inte ut att lida av den, men det var bara första veckan än så länge, så vi får väl se vad hon tycker när de justerat den. Den sitter över hennes axlar så ibland ser hon ut som en amerikansk fotbollsspelare, hehe.
Imorgon börjar min sista termin på Karlstads universitet. Visst kunde jag tänkt mig att läsa till mer kurser, speciellt socialpsykologi, men jag har slut på studiemedel så det får räcka för ögonblicket. Ska bara pusha igenom och skriva en uppsats. Jag vet att det kommer bli en rätt dryg termin, men jag tror också att det kommer gå bra. Det är ingen som förväntar sig att man ska göra någon revolutionerande upptäckt liksom... Jag är inte superpeppad att gå tillbaka till studierna, men det kommer nog gå väldigt fort. En kollega på jobbet påminde mig om att jag borde söka jobb så att jag har det klart tills jag är färdig med studierna. Känns skönt att jag kan falla tillbaka lite på Ikea-kneget så det inte är kris efter jag är färdig...
måndag 1 augusti 2016
Moster och numera också faster - oh joy!
I måndags kom lilla Willemo till världen och jag har nu i löpet av fyra månader kunnat lägga titlarna moster OCH faster till mitt namn. Än har jag inte sett bäbisen på annat än bild, men hon ser ut som en söt liten bäbis med puffiga kinder som man bara vill nypa i och gosa med. Blir till att skynda sig hem på nästa ledighet och se henne då. Som tur är har vi familjechatten där det dyker upp bilder på mina söta syskonbarn med jämna mellanrum.
Efter en blixtvisit i Halmstad för att träffa Adbi, Amalia och Zackarias i juni, åkte jag hem till mami och papi i drygt en vecka och fick hänga med Leila varje dag. Så himla söt, men jag är samtidigt glad att det inte är jag som har barn. Man måste vänja sig vid att bäbisen vill äta var tredje timme, sova lite, sitta och titta lite och sen börja om igen... Tanken på att vända mitt liv upp och ner på det viset känns...hm, obekvämt? Jag har funderat länge på att skaffa katt, men tycker det känns alldeles för jobbigt med katthår och kattlåda i lägenheten, och inte heller kan jag ha balkongdörren öppen hur som helst. Nah, too much trouble... Så det känns som att det inte är aktuellt att längta efter en egen bäbis, hehe.
Hur som helst så gjorde jag typ inte ett skit när jag var hemma och det var väldigt skönt. Jag bara slappade, läste lite och gullade lite med Leila. Jag vet faktiskt inte helt vad jag fördrev tiden med. Jag spenderade midsommarafton hos Annelie och Truls, så jag fick lite social interaktion där i varje fall.
Annars har jag jobbat och inte hittat på så mycket mer än ett par äventyr med Signe den danska utbytesstudenten och hennes koreanska kille Gyubin. Vi åkte till Borgvik en dag och gick på Sliperiet, en konsthall med spännande konstverk. Det finns också en gammal hytta och kvarn och lite sådana sevärdheter som vi kikade på. En annan gång åkte vi bussbåten från Karlstad till Kristinehamn, och väl i Kristinehamn tittade vi på Picasso-statyn som står där i skärgården. Igår var vi ut och på restaurang för en avskedsmiddag då de reser tillbaka till Danmark idag.
Random bildsamling från sommaren:
Efter en blixtvisit i Halmstad för att träffa Adbi, Amalia och Zackarias i juni, åkte jag hem till mami och papi i drygt en vecka och fick hänga med Leila varje dag. Så himla söt, men jag är samtidigt glad att det inte är jag som har barn. Man måste vänja sig vid att bäbisen vill äta var tredje timme, sova lite, sitta och titta lite och sen börja om igen... Tanken på att vända mitt liv upp och ner på det viset känns...hm, obekvämt? Jag har funderat länge på att skaffa katt, men tycker det känns alldeles för jobbigt med katthår och kattlåda i lägenheten, och inte heller kan jag ha balkongdörren öppen hur som helst. Nah, too much trouble... Så det känns som att det inte är aktuellt att längta efter en egen bäbis, hehe.
Hur som helst så gjorde jag typ inte ett skit när jag var hemma och det var väldigt skönt. Jag bara slappade, läste lite och gullade lite med Leila. Jag vet faktiskt inte helt vad jag fördrev tiden med. Jag spenderade midsommarafton hos Annelie och Truls, så jag fick lite social interaktion där i varje fall.
Annars har jag jobbat och inte hittat på så mycket mer än ett par äventyr med Signe den danska utbytesstudenten och hennes koreanska kille Gyubin. Vi åkte till Borgvik en dag och gick på Sliperiet, en konsthall med spännande konstverk. Det finns också en gammal hytta och kvarn och lite sådana sevärdheter som vi kikade på. En annan gång åkte vi bussbåten från Karlstad till Kristinehamn, och väl i Kristinehamn tittade vi på Picasso-statyn som står där i skärgården. Igår var vi ut och på restaurang för en avskedsmiddag då de reser tillbaka till Danmark idag.
Random bildsamling från sommaren:
lördag 4 juni 2016
Grupparbeten och introversion
Efter ett par riktigt långa veckor så är b-uppsatsen inlämnad. Den är inte perfekt, men helt ok. Vi knöt ihop säcken på nåt vis till slut. Det är en vecka kvar av terminen, sen är det sommarlov. En stund i varje fall. Jag ska ju jobba en del trots allt under sommaren. Börjar dock med två veckors semester som lyckats tajma sig väl med ett Sverigebesök från Lisa, Christian och Leila-skruttan. Ser väldigt mycket fram emot det, och det är inte ens två veckor kvar tills de kommer.
Jag har nästan läst ut Introvert-boken av Linus Jonkman nu och det har varit rätt intressant att läsa den parallellt med att vi hållt på med grupparbete - och då specifikt eftersom gruppen bestått uteslutande av introverta. Det är på många sätt och vis skönt, vi förstår varandra, samtidigt som vi bestått av fyra bromsklossar och inga gaspedaler. Jag kan tydligt se de introverta dragen hos de andra, speciellt två av gruppens medlemmar och det har blivit en del reflektioner över personlighetsdrag och lite frustrationer över viljan att bara få arbeta själv istället.
När jag läst boken har den varit väldigt träffande, samtidigt som jag ibland känt att den övergeneraliserat lite väl. Jag började fundera över om det helt enkelt är att jag är lite åt det amviberta håller eftersom jag inte känner igen mig i allt? Nu när jag börjat komma till bokens slut så har jag dock börjat inse att den här känslan av att man borde vara extrovert har jagat en sen man var liten och att jag nog ibland till och med glömt bort hur jag var innan jag tvingade mig själv att bli mer social/extrovert. Jag kom nyligen att tänka på att jag som lite sög åt mig information som en svamp och delade gärna med mig av den när jag kunde. Det ledde dock till att jag blev en besserwisser, eller åtminstone uppfattades som en sådan, trots att det ofta för mig bara handlade om en ren kunskapsglädje. Det var liksom starten till att göra om mig själv för att passa in. Sedan dess har jag anpassat, lärt om och anpassat och lärt om. Jag har jobbat i serviceyrke på heltid i över tre år och kan numera småprata med vem som helst, men det är ju egentligen bara en roll jag tar på mig. Visst kan jag tycka det är roligt att vara social och småprata med folk, men det grundläggande ligger dock alltid kvar: det är så skönt att vara självsam. Jag har inga problem med att spendera tid med mig själv, alltid hittar man på något att göra. Visst känner jag mig ensam också ibland när jag är självsam, jag är trots allt människa, men utan egna stunder hade jag krackelerat.
Sanningen är väl att det var det jag led av mest när jag jobbade i Oslo. Varje dag tvingade jag mig in i en roll där jag var tvungen att hantera idiotiska kunder och tyvärr en del korkade och slappa medarbetare. Visst fanns det fantastiskt roliga dagar, men det jag mätte som bra dagar var de dagar som jag antingen haft ett sinnesjukt bra flyt på kunder och medarbetare, eller de dagar jag fått jobba med andra grejer - alltså när uppgiften jag hade gått bra eller när jag fått göra saker som inte hade med kunder att göra. Det var det som fick mig att bli stressad och mentalt utkörd.
Det står litegrann om just detta med yrken och arbetsroller i arbetslivet i boken, och på sätt och vis känns det som att jag fick en förklaring till varför jag hade så svårt att komma tillbaka till jobbet efter min månad i Japan. I en månads tid hade jag stora delar av tiden varit ensam. Jag och ingen annan bestämde över min tid. Jag behövde inte prata med folk, jag behövde inte ta med någon annan i beräkningen av mina beslut och ramverket för min resa var tydligt så jag behövde aldrig bekymra mig över vart jag skulle härnäst, eller vart jag skulle bo. Det tog hela sommaren innan jag kommit tillbaka där jag inte vaknade varje morgon och kände att jag INTE ville gå till jobbet. Och det är väl också därför som jag tillslut insåg att jag var tvungen att söka mig till något lite mindre själdödande. Jag älskar fortfarande Ikea, och där jag är nu är takten lugnare och jag har mer energi till att vara trevlig under hela arbetsdagen. Det var trots allt inte förrän jag flyttade till Karlstad som polletten trillade ner om att jag var introvert. Jag kände hela tiden att jag nog bara behövde jobba hårdare, tvinga mig ur min komfortzon - då skulle jag komma över det. Nu är det lättare att acceptera min personlighet och också planera för att i framtiden jobba med något som inte kommer bränna ut mig.
Jag är tacksam att jag lärt mig att ha en mer extrovert persona, jag känner mig mer flexibel med människor även om jag fortfarande vill lägga benen på ryggen vid tanken på mingel. Jag kan vara trevlig, ta folk i hand och se dem i ögonen. Jag nervöspratar fortfarande lite för mycket och glömmer att lyssna och ställa frågor, men i det stora hela kan jag komma överens med de flesta. Kommunikation är fortfarande superviktigt för mig, men det är det just för att folk inte fattar att man måste vara tydlig, inte för att jag vill höra om tant Agda och hennes illerfarm från en främling.
Men, nu ska jag och mina introverta vänner umgås på stan och njuta lite av solen och värmen. :)
Jag har nästan läst ut Introvert-boken av Linus Jonkman nu och det har varit rätt intressant att läsa den parallellt med att vi hållt på med grupparbete - och då specifikt eftersom gruppen bestått uteslutande av introverta. Det är på många sätt och vis skönt, vi förstår varandra, samtidigt som vi bestått av fyra bromsklossar och inga gaspedaler. Jag kan tydligt se de introverta dragen hos de andra, speciellt två av gruppens medlemmar och det har blivit en del reflektioner över personlighetsdrag och lite frustrationer över viljan att bara få arbeta själv istället.
När jag läst boken har den varit väldigt träffande, samtidigt som jag ibland känt att den övergeneraliserat lite väl. Jag började fundera över om det helt enkelt är att jag är lite åt det amviberta håller eftersom jag inte känner igen mig i allt? Nu när jag börjat komma till bokens slut så har jag dock börjat inse att den här känslan av att man borde vara extrovert har jagat en sen man var liten och att jag nog ibland till och med glömt bort hur jag var innan jag tvingade mig själv att bli mer social/extrovert. Jag kom nyligen att tänka på att jag som lite sög åt mig information som en svamp och delade gärna med mig av den när jag kunde. Det ledde dock till att jag blev en besserwisser, eller åtminstone uppfattades som en sådan, trots att det ofta för mig bara handlade om en ren kunskapsglädje. Det var liksom starten till att göra om mig själv för att passa in. Sedan dess har jag anpassat, lärt om och anpassat och lärt om. Jag har jobbat i serviceyrke på heltid i över tre år och kan numera småprata med vem som helst, men det är ju egentligen bara en roll jag tar på mig. Visst kan jag tycka det är roligt att vara social och småprata med folk, men det grundläggande ligger dock alltid kvar: det är så skönt att vara självsam. Jag har inga problem med att spendera tid med mig själv, alltid hittar man på något att göra. Visst känner jag mig ensam också ibland när jag är självsam, jag är trots allt människa, men utan egna stunder hade jag krackelerat.
Sanningen är väl att det var det jag led av mest när jag jobbade i Oslo. Varje dag tvingade jag mig in i en roll där jag var tvungen att hantera idiotiska kunder och tyvärr en del korkade och slappa medarbetare. Visst fanns det fantastiskt roliga dagar, men det jag mätte som bra dagar var de dagar som jag antingen haft ett sinnesjukt bra flyt på kunder och medarbetare, eller de dagar jag fått jobba med andra grejer - alltså när uppgiften jag hade gått bra eller när jag fått göra saker som inte hade med kunder att göra. Det var det som fick mig att bli stressad och mentalt utkörd.
Det står litegrann om just detta med yrken och arbetsroller i arbetslivet i boken, och på sätt och vis känns det som att jag fick en förklaring till varför jag hade så svårt att komma tillbaka till jobbet efter min månad i Japan. I en månads tid hade jag stora delar av tiden varit ensam. Jag och ingen annan bestämde över min tid. Jag behövde inte prata med folk, jag behövde inte ta med någon annan i beräkningen av mina beslut och ramverket för min resa var tydligt så jag behövde aldrig bekymra mig över vart jag skulle härnäst, eller vart jag skulle bo. Det tog hela sommaren innan jag kommit tillbaka där jag inte vaknade varje morgon och kände att jag INTE ville gå till jobbet. Och det är väl också därför som jag tillslut insåg att jag var tvungen att söka mig till något lite mindre själdödande. Jag älskar fortfarande Ikea, och där jag är nu är takten lugnare och jag har mer energi till att vara trevlig under hela arbetsdagen. Det var trots allt inte förrän jag flyttade till Karlstad som polletten trillade ner om att jag var introvert. Jag kände hela tiden att jag nog bara behövde jobba hårdare, tvinga mig ur min komfortzon - då skulle jag komma över det. Nu är det lättare att acceptera min personlighet och också planera för att i framtiden jobba med något som inte kommer bränna ut mig.
Jag är tacksam att jag lärt mig att ha en mer extrovert persona, jag känner mig mer flexibel med människor även om jag fortfarande vill lägga benen på ryggen vid tanken på mingel. Jag kan vara trevlig, ta folk i hand och se dem i ögonen. Jag nervöspratar fortfarande lite för mycket och glömmer att lyssna och ställa frågor, men i det stora hela kan jag komma överens med de flesta. Kommunikation är fortfarande superviktigt för mig, men det är det just för att folk inte fattar att man måste vara tydlig, inte för att jag vill höra om tant Agda och hennes illerfarm från en främling.
Men, nu ska jag och mina introverta vänner umgås på stan och njuta lite av solen och värmen. :)
lördag 23 april 2016
Oh baby I'm in love!
Lite då och då plingar det till i familjechatten och en babybild dyker upp. Jag vill ju gärna säga att det är den sötaste ungen ever, men så är det ju det där med att inte vara helt opartisk... Jag kan ju inte objektivt avgöra om hon är så gullig som jag uppfattar att hon är. Jag är helt överdrivet blödig över detta och vill sätta mig på flyget till Italien NU!
 |
| Jag menar, titta! |
 |
| Heart explodes! |
 |
| Naaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaw! |
onsdag 20 april 2016
Så många killar in och ut ur min lägenhet
Nu är badrummet snart klart. Nya väggar, nytt golv, ny toalett, nytt handfat. Ja det mesta är rätt nytt och fräscht. Idag fixar de det sista och sätter just nu upp speglar och handdukskrokar och sånt, så efter det så kanske jag slipper allt spring i lägenheten. Känns som att jag gick runt i fem dagar och var kissnödig under tiden de rev ut badrum och satte upp nytt. Det är då man önskar att man faktiskt hade ett heltidsjobb så att man åtminstone kan gå på toa medan de är i lägenheten och jobbar. Det gick dock rätt bra ändå, och jag känner mig nöjd med det nya badrummet. Dessutom har jag sluppit badkar, vilket känns som ett stort framsteg för nån som avskyr att duscha i badkar och som inte heller önskar att bada i badkar. Jag åker hellre till en pool i sådana fall. Men som sagt, ska bli skönt att få ha lägenheten ifred efter detta. Jag blir alltid lite stressad av att ha folk i mitt hem. Jag borde ha pluggat och förberett saker inför workshops och sånt, och det gick sådär eftersom jag inte kunde fokusera hemma, men fortfarande inte ville sätta mig på skolan och plugga. Man vill nästan ha lite översikt över vad de håller på med...
Imorgon ska jag dock ha folk i mitt hem igen, men då är det inbjudna middagsgäster. Min danska klasskamrat från Intercultural Communication-kursen ska komma på middag med sin koreanska kille och de ska få smaka på älggryta! Jag fick ju en trevlig stekgryta i gjutjärn i födelsedagspresent, och till det fick jag också lite älgstek, nomnom! Har frågat mamma om bästa receptet och nu ligger steken och tinar i kylskåpet. Hoppas att jag kan få till det lika gott som mamma brukar.
Imorgon ska jag dock ha folk i mitt hem igen, men då är det inbjudna middagsgäster. Min danska klasskamrat från Intercultural Communication-kursen ska komma på middag med sin koreanska kille och de ska få smaka på älggryta! Jag fick ju en trevlig stekgryta i gjutjärn i födelsedagspresent, och till det fick jag också lite älgstek, nomnom! Har frågat mamma om bästa receptet och nu ligger steken och tinar i kylskåpet. Hoppas att jag kan få till det lika gott som mamma brukar.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)