Broken Promise Land

Min studiemotivation har varit på botten i kombination med att min livsmotivation har nått pre-Norge nivåer. Efter dagens redovisningar så bad läraren mig att stanna kvar efteråt en stund. Jag funderade såklart över vad det kunde gälla. Hade min grupps presentation varit kass och han tyckte att jag var värst? Kanske han gillade de fina bilderna?

Nej, han ville bara säga att när han rättat min hemtenta förra veckan så tyckte han att den var väldigt bra och att han tyckte jag skulle söka masterprogrammet. Han erbjöd sig till och med att vara referens. I was like wuuuut? Lärare nummer två tycker nu att jag borde söka masterprogrammet och jag kan ju inte hjälpa att fundera över om jag borde göra det trots allt... Det var i vilket fall en rätt trevlig klapp på axeln när livet i övrigt inte känns på topp.

Förra gången en lärare föreslog detta så sa jag att jag inte ville ta en master för att det är för mycket teori och för lite praktiskt lärande. Men denna gången kommer det i samband med att jag varit i kontakt med programansvarig om att hoppa över nästa termin (som för mig känns helt värdelös) och fått beskedet att jag inte blir behörig till att skriva c-uppsats om jag inte skriver en b-uppsats först. Jag tycker så klart att en b-uppsats känns onödig då jag redan skrivit en c-uppsats förut. Men det argumentet köpte hon inte... Men även om jag skippar nästa termin helt så har jag bara studiemedel i ett år kvar, och en master är två år... Känns inte stabilt att ha någon backup ifall jag inte har någon vettig inkomst... Samtidigt hade jag då skippat att skriva både b- och c-uppsats och fått en master istället. Det grundläggande problemet ligger dock fortfarande kvar: medier och kommunikation har för starkt fokus på medier och inte på den kommunikativa aspekten vilket var anledningen till att jag funderade över hur jag eventuellt kunde skippat en termin överhuvudtaget. 

Så nu sitter jag i valet och kvalet med hur jag ska göra efter jul. Ska jag skita i terminen helt och hållet och försöka leva på det jag får jobba på Ikea för att ge mig själv tid att fundera på vad jag vill göra, eller ska jag lida mig igenom den och dra på mig ännu mer studielån för något jag inte känner mig särskilt motiverad att göra men för att försäkra mig om att jag får ut en examen?

Life...

Svart - Vitt - Brunt

Min lägenhet börjar likna ett hem. Ett ganska så opersonligt hem än så länge, men förra helgens tur till Farmors Fåtölj i Vålberg resulterade i en skänk och ett bord med stolar i teak. Jag hade suttit på Facebook i flera veckor och stirrat på bilder där skänken syntes och hoppats på att den skulle finnas kvar, vilket den gjorde! Det gjorde en enorm skillnad i vardagsrummet när de kom på plats. Nästa steg blir att sätta upp nåt på väggarna och kanske få gardiner på plats och lite fler lampor...
Känns som att det går framåt så fort jag får något nytt på plats, men dagen efter ser jag bara nya tomrum där det saknas ting. Det är inte det att jag vill fylla allt med grejer, men det ska ju helst vara både funktionellt och trevligt där man bor, och med möblerna på plats är det nu funktionellt, men fortfarande inte särskilt mysigt...


Här följer några bilder på vardagsrummet där man ser mitt tema som jag försöker hålla till mestadels svart, vitt och teak med några inslag av grönt än så länge. Alla möbler är second hand (yes!) även om soffan är rätt ny. Mattan är också helt ny, men där visste jag att jag verkligen ville ha Ikeas Stockholm-matta, så det var inte mycket annat att göra än att köpa den ny.

By the way, jag har ett stort fint dansgolv framför fönstret. Funderar på att köpa en discokula att hänga i taket ovanför ;)