Farväl 26

Min födelsedag har kommit och gått och jag är numera 27 år gammal. Det var mer dramatiskt innan än efter kände jag. Jag gillar ju siffran sju, så att vara 27 år gammal är ju helt okej. Det läskiga är snarare det faktum att om tre år så fyller jag 30. Men det kommer nog gå över det med. Man blir äldre, men jag känner mig ärligt talat inte särskilt gammal. (Men bara för att vara på den säkra sidan så målar jag mina naglar glittrigt blå idag)

Min födelsedag spenderade jag med det vanliga gänget här i Oslo. Jag bakade lite äppelpaj och en kaka med apelsin och mandel (gluten- och laktosfri) och så fikade vi hela eftermiddagen. Sen började det bli sent och alla blev hungriga, och då gick vi ut på restaurang och åt lite mexikansk mat på ett ställe vid Birkelunden. Jag fick ett litet bonsai-träd, en bukett tulipaner och ett blomsterarrangemang med orkidéer så lägenheten blev väldigt fräsch och trevlig (däremot så är det väl kanske bara bonsai-trädet som kommer klara sig en stund).

Det riktiga firandet sker på söndag då vi ska på brunch på The Nighthawk Diner. Då ska vi fira Francis, Charlotte och mig samtidigt eftersom vi alla fyllt år under de senaste tre-fyra veckorna. Vi hade planerat lite tidigare, men Charlotte fick lunginflammation, och då gick det ju inte så bra att fira tillsammans.

Nästa vecka åker jag hem till Sverige och ska vara hemma i en och en halv vecka. Jag förväntar mig fika flera dagar och förhoppningsvis lite fint påskväder. Jag ska också ta en sväng förbi Falun och hälsa på Frida som jag har lovat att jag ska besöka i säkert över ett års tid nu... Ska bli väldigt trevligt att äntligen komma iväg! Och så måste jag få till en träff med Anna och Emilio som jag inte heller hunnit se (eftersom jag var sjuk hela julen)

Efter påsk är det bara tre veckor kvar tills jag drar till Japan. Holy shit!

Pardon

Förra veckan var en riktig fuskvecka ärligt talat. Jag tror jag var lite irriterad för att kroppen inte riktigt var så förutsägbar som jag hade önskat. Men men, nu är jag tillbaks i rätt spår igen. Jag har dock insett att träning fem gånger i veckan liksom blev lite för mycket för att orka hålla mig motiverad, så nu satsar jag på fyra och så om det råkar bli fem så är det en bonus.

Jag börjar bli lite stressad över Japan-resan, för det är så svårt att kunna samla ihop vad man vill se och göra i ett så stort land på en egentligen ganska kort tid. Jag har dock kommit fram till att jag nog helst vill se mycket av natur och kanske inte lika mycket av museer och städer. Det finns ju en del tempel och häftiga byggnader som jag kanske hade föredragit över shopping ärligt talat. Jag är ju ingen shopping-människa, men jag kommer så klart vilja se mig omkring i de där lite mer kända shopping-områdena i Tokyo. Mest bara för att det är spännande snarare än för att köpa något.

Ibland funderar jag på att spontanresa, men jag tror seriöst inte att det är grejen för mig, jag är nog inte tillräckligt avslappnad, och ska jag resa själv så vill jag helst veta vad jag har framför mig. Men vem vet hur det blir i slutänden? 

Korakuen Garden, Okayama

"Ojoj, här går allt i svart." "Han är snarare gulbrun"

Jag förstår mig inte helt på min kropp alla gånger. Har varit så himla sliten den här veckan och självklart så kämpar man lite med motivationen när man är sliten. Jag har dock lyckats få ordnat en hel del den här veckan på jobbet så jag kan äntligen slappna av lite mer på den fronten och det känns väldigt skönt. Av och till har jag känt att jag bara vill slänga allt åt sidan och dra iväg och göra något annat. Men nu är det bara en och en halv månad kvar tills ombyggningen är klar för vår avdelning. Det känns som att det kommer bli sex långa veckor, men ärligt talat så har jag ledigt i varje fall 1½ av de veckorna (över påsk då) och sen är det extremt kort tid kvar tills jag ska dra till Japan i fyra veckor! Eep!

Ikväll är det inflyttningsfest hos Abdi och Amalia, och det ska bli väldigt kul även om jag kommer vara förmodligen den enda nykteristen ikväll. Jag hade den svåraste dagen igår då jag var nära att sätta i mig något riktigt onyttigt, men jag stod emot och då är det ju bara att fortsätta vidare nu igen. Nu har det liksom gått över. Jag har bara en träff kvar med personlig tränare, sen ska jag försöka fortsätta på egen hand, och det kommer bli tufft, men jag tycker ändå att jag fått en bra start, jag måste bara upprätthålla det på egen hand. Vilket inte är så bara i och för sig...Men det känns i varje fall inte omöjligt, och det är ett framsteg!

Nu ska jag pysa iväg till Kampen och köra lite Step och Core och sen lite egna övningar.