Ja-ja-ja-japan

Jag är tillbaka i den "vanliga" världen som är väldigt bekant samtidigt som den känns lite konstig och lite abstrakt och lite grann som ett klädesplagg som inte riktigt har hunnit forma sig efter kroppen. Mina fyra veckor i Japan kan inte sammanfattas. Åtminstone inte än. Det har varit mycket mer normalt än jag trott, och mycket mer annorlunda. Mycket vackrare och mycket fulare än jag trott. Mycket tråkigare och mycket roligare än jag trott. Ibland har tiden gått alldeles för fort med allt som ska ses och göras och ibland har jag spenderat många timmar utan att göra något vettigt alls.

Jag har definitivt inte hunnit fundera så mycket över livet. Åtminstone inte förrän på slutet av min resa, då jag både saktade ner och skyndade på. I början var jag alldeles för ockuperad av att tänka på vart jag skulle härnäst och vad jag skulle se på nästa ställe. Väl i Osaka, i mitten på vecka tre, så blev jag trött på att turista så mycket, så jag tog det lite lugnare. Sista dagarna, i Okinawa, var på sätt och vis de mest aktiva med snorkling och öutflykter, samtidigt som de gav mig en chans att hinna fundera över resan och kanske framför allt själva hemresan.

Längtade jag någonsin hem? Nope. Inte en endaste gång. Jag ska erkänna att jag längtade efter lägenheten nån gång, men mest för att den representerar "min plats", ett ställe där jag bestämmer och saker och ting funkar som jag vill och där jag inte lever i en resväska. Den fysiska platsen som är lägenheten saknade jag inte. Hade jag kunnat tänka mig att stanna längre? Ja och nej, men kanske mest ja.

Efter Japan så är det dags att återuppstarta träning och kostförändring, det blir nästa stora projekt som helt klart kommer löpa genom hela 2013. När det gäller 2014 så tror jag kanske att det också kommer att bli ett år av förändring, för jag börjar se slutet på Oslo ärligt talat.