Eep!
På fredag ska jag ha en dejt med huvuddoktorn och det är lite läskigt och lite konstigt. Kan man förbereda sig på det? Nja. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte hur jag ska motivera att jag behöver "tala ut" när jag inte riktigt vet själv vad jag vill eller vad som är poängen med att gå till en psykolog. Problemet ligger kanske i att jag helt enkelt mår lite för bra just nu.
"Hej jag vill prata om hur dåligt jag mådde innan. Du vet så där för ett tag sen, inte hur jag mår just nu. För nu är allt ok."
Men samtidigt så var det skitjobbigt bara att gå till doktorn och försöka förklara att hela mitt liv fram tills nu har styrts av att allt jag gör är dåligt, värdelöst och jag så klart är den mest värdelösa personen ever. Eller att jag inte litar på någon som ger mig en komplimang eller säger något snällt till mig. "Vad fan är felet med dig?" liksom. "Sluta fjäska, vad är det du är ute efter egentligen?". "Äh, det där menade han/hon inte, de försökte bara vara lite snälla"
Och så har vi så klart det faktumet att jag har gått med detta inombords och inte tyckt att jag har varit värd att bry sig om nog för att prata om det. Att man har stängt av en massa känslor hela livet för att inte bli sårad. Att man har ett kroppsspråk som säger "fuck off" så att man kan lägga benen på ryggen så fort det händer något som man inte gillar eller känner sig komfortabel med.
Det är knappast några unika grejer jag har slitit med, men jag vill inte längre att de ska ligga där och hindra mig. Varje gång jag har bett om hjälp så har jag gjort stora framsteg. Jag bodde i Oslo i två år innan jag prövade en personlig tränare. Från det fram tills nu, ett år senare, har jag gått ner 15 kg, nästan helt på egen hand. Inte fantastiskt mycket på ett år, men geez, jag känner skillnaden. Både på kroppen men också på sinnet. Nu ska jag till en psykolog, kanske kan det hjälpa mig ta bort 15kg problem från mina axlar?
PS Tror det blir en manlig psykolog. Should I be worried?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar