Jag älskar min bil

Jag har efter en lång tid kommit fram till att det är en hon vid namn Zoe (efter bilens registreringsnummer som är XOA). Jag pratar med min bil också. Varje gång jag kör henne så har hon oftast stått för sig själv i nästan en vecka, så jag brukar börja med att fråga hur det är med henne, berätta vart vi ska osv.

I just LOVE my car!

Det är en enorm frihetskänsla att efter att ha tagit sig överallt med buss, tåg och lånad bil, så har jag min egen transport tillgänglig när jag behöver henne och där jag inte behöver tänka överdrivet mycket på packningen. Ja jag älskar miljön och vill inte bidra med en massa utsläpp, men Jaysus så skönt det är att kunna planera en hemresa utifrån när det passar mig, inte när det passar tågen eller bussarna. Plus att jag faktiskt nästan alltid cyklar när jag ska någonstans i Karlstad. Så det är bara veckoshoppingen på Ica och mina resor hem till Sterte som är den egentliga transporten.

So, I LOVE my car!

Till och med efter att jag insett att hon kommer kosta mig så jävla mycket pengar de närmaste två månaderna eller så eftersom det är dags för en grundservice med byte av tändstift, inköp av kompletta vinterdäck med fälgar samt bilbesiktning. Men jag tycker fortfarande att hon var värd pengarna, för nu får jag ju henne nyservad och med fräscha vinterdäck utan att ha egentligen hamnat så mycket dyrare än de andra bilarna i samma skick men som var runt 15000 dyrare. Tycker bara att det känns lite halvtaskigt att min bror får ställa upp och hjälpa mig så mycket när jag inte ägt bilen ens ett halvår, även om jag vet att han är snäll och erbjuder sig att göra det. Jag tror jag blir tvungen att måla om hela deras hus nästa sommar för att kompensera för all hjälp, haha.

Så apropå bilen så var jag igår ut på en biltur runt en sjö, in på smala grusvägar och utan att vara helt säker på att jag var på rätt väg. Men det var så värt det, för det var superskönt ute, visserligen mulet, men otroligt vackert att åka genom skogarna och åkrarna och se alla färgsprakande träd. Jag stannade också vid Alsters kyrka, en vacker rödmålad träkyrka från 1600talet. Jättefin kyrkogård också. Jag tycker att kyrkogårdar egentligen är de ultimata grönområdena. De är välskötta, har en massa fina gångar och träd och inbjuder till att reflektera över allt mellan liv och död. Jag tycker de är ganska meditativa också. Man vet ju trots allt att det inte är ett ställe för att spela fotboll eller grilla.