I forgot to forget

Är det inte lustigt hur man tror att man har koll på läget och sen blir man liksom lite påmind om i alla fall att man fortfarande är en ganska awkward person?

Hur kan det komma sig att typ hela världen är diagnostiserad? Är det inte adhd så är det aspergers eller depression eller bipolär. Inte för att jag på något som helst sätt anser detta vara något fel eller något man kan rå för eller ens att jag har upplevt de som bekänt sig som diagnostiserade att de ÄR sina diagnoser. Oftast är jag snarare ganska förvånad över att höra att de går på psykofarmaka dagligen. Kanske det är för att den fungerar, vad vet jag. Men även om jag har betydligt lättare att relatera till folk som har något de kämpar med dagligen för att leva ett normalt liv så blir det bara så konstigt när en hel grupp av människor jag aldrig träffat förr börjar prata om deras diagnoser och medicinering för deras psykiska problem. Eller är det bara jag som känner så? För att jag inte gör det? Självklart blir det väl en slags gemenskap när man hittar människor som förstår hur det är, hur det känns och vad man går igenom. Jag vill ju inte missunna någon gemenskap, jag bara känner mig som totalt oförstående, för jag kan inte avgöra vad det innebär. Borde jag behandla dem annorlunda? Borde jag behandla dem som alla andra? Jag vet inte. Jag kan inte relatera till panik eller ångestattacker, för jag har inte ett överskott av känslor och aktiviteter i hjärnan. Jag har snarare ett underskott av det. Jag kan inte relatera till att ha gått i terapi i 13 år, för jag gick och pratade med en psykolog typ fyra-fem gånger innan vi kom fram till att det inte längre var så mycket att prata om (i varje fall inte kring det som jag kunde låta honom fråga om).

Jag hyser största respekt för att människor mår psykiskt dåligt, och jag önskar inget annat än att alla får rätt hjälp, rätt person att prata med eller rätt medicin. Jag känner dock bara att jag vill backa undan, för jag är så upptagen med mina egna problem, att jag inte vill bli indragen i andras, diagnostiserade, problem. Problem som på något sätt är mer allvarliga och mer "tunga" än mina egna. Men så är ju också mitt största problem att jag inte kan bli känslomässigt involverad med andra människor. Då riskerar man att hamna i jobbiga situationer. Situationer där man måste lägga sig själv åt sidan och finnas där för andra. Och om man då umgås med människor som har en problematisk situation, blir då inte chanserna större att man hamnar där?

Jag känner att jag är ganska kall och håller folk på armslängds avstånd, men jag är inte osjälvisk nog att offra mig själv, min energi och min vilja på andra, och framförallt är jag inte villig att investera känslor i något som kan riskera att jag blir arg, ledsen eller sårad.

Med andra ord så har jag inte kommit någon jävla stans med mig själv. Jag vill hellre bara sticka iväg och spendera tid med mig själv snarare än att råka hamna i något där jag riskerar att riskera något. Och vad händer med sådana människor? Jo de blir på allvar old cat ladies. Det finns en gräns för självständighet, men jag har på allvar gått lite för långt. Den enkla vägen här råkar vara den ensamma vägen, och jag ignorerar konstant den svåra vägen för jag vet inte hur jag ska ta itu med den. Jag vet inte vad som krävs för att jag ska släppa på återhållsamheten. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja, vilken tråd jag ska dra i, och sanningen att säga är jag livrädd för att börja dra i trådar som kan repa upp hela plagget.

Det är drygt ett år kvar tills jag fyller trettio. Jag är inte överdrivet bekymrad över att bli ett år äldre, men det känns som att min chans att ta ikapp allt som alla andra upplevt och gjort under sitt 20tal är borta. Jag kan gärna klappa mig på axeln för att jag tagit en examen, bott i två olika länder, rest själv till andra sidan planeten, men jag saknar det känslomässiga innehållet. Även om jag verkligen försöker slå igång känslorna igen så har jag inga referenser. Ingen aning om hur man gör. Kan man tvinga sig själv att känna saker? Känns som att det är ett ganska dött lopp, där jag själv riskerar att såra någon annan för att den istället blir testperson. Förut kände jag att jag gjorde framsteg. Jag fick en ny respekt för mig själv, ny självkänsla, nya insikter. Jag kunde plocka upp något, vrida och vända på det och efter ett tag bestämma mig för att släppa det. Men det här, ja det har jag faktiskt ingen aning om hur jag ska göra med, för det handlar inte bara om mig. Det handlar om mig och andra.

Rätt och Fel

En ny kurs har startat med namnet Yrkesroll, juridik och etik. En av uppgifterna under kursen är en hemtenta i etik, skulle man kunna säga. Man presenteras med tre situationer där man som kommunikatör hamnar i ett etiskt dilemma. Vilka handlingsalterantiv finns det och hur kan man resonera kring dem?

Första gången jag läste de tre situationerna var min reaktion "Antingen gör de som jag säger eller så slutar jag. Jag vägrar göra det chefen ber mig om". Jag kan fortfarande känna att alternativen inte varit så många om jag verkligen hade hamnat i en av dessa situationerna, men samtidigt har det varit väldigt lärorikt att faktiskt titta på vilka handlingsalternativ som finns. Faktum är att det finns ibland mer än ett som ändå följer mina egna moraliska värderingar.

Självklart hoppas jag att jag slipper jobba för ett företag som någonsin hade försatt mig i ett etiskt dilemma, men det är alltid en väldigt intressant sak att fundera över.

Så nu återstår att välja ett av de tre alternativen och skriva en riktigt bra argumenterande text. This will be fun.

I övrigt vill jag dock säga att pågående kurs har både hemtenta, grupparbete och vanlig tenta, och kursen är bara 7,5 poäng, det vill säga fem veckors studier... Tycker kanske de klämt in lite för mycket på en gång. Men det är väl bara att lägga på en rem och jobba så mycket som  möjligt i förväg.

Etiskt dilemma för hundar. Obey master or eat cupcakes?

Övriga aktiviteter består av att jag börjat på SATS, så nu kan jag äntligen träna igen. Feels awesome! Har varit på tre kortare spinningpass den här veckan för att mjukstarta lite, men det har gått väldigt bra. Knappt någon träningsvärk alls, bara en värkande rumpa... Man får numera två PT-pass när man blir medlem på SATS så det känns också bra, då kan jag få lite hjälp att välja ut lite styrketräning som jag kan göra på egen hand när jag inte går på grupptimmar.

Nästa steg blir att börja få riktig ordning på matvanor, men det har alltid varit den svåraste delen, där har jag väldigt lite karaktär ärligt talat. Men goddammit I will do it!

Men nu, lunch, sen back to work on that ethical dilemma.

Karlstad City Slickers

Då har jag flyttat och hamnat lite mer centralt. Närmare bestämt fem minuters promenad från stora torget i Karlstad. Jag har flyttat in i en lägenhet som behöver mig. Åtminstone behöver den lite organisering och lite städning. Ska försöka att inte ta över allt för mycket dock. Kanske inte riktigt än i alla fall.

Nu när jag bor så här centralt så kan jag bli medlem på SATS, hurra! Det ligger också bara drygt fem minuter bort (Karlstad är ju inte jättestort direkt) så det passar perfekt. Jag har saknat att kunna träna ordentligt och hela hösten har varit alldeles för slapp och flabbig. Och så som schemat ser ut under denna terminen så kommer jag nog kunna hitta en hel del träningspass som passar mig.

Annat man kan göra lite mer ofta när man bor centralt: gå på café! Jag ska plocka fram min turistlista över caféer och hitta de bästa. Med ursäkten att jag ju faktiskt kan plugga på café ibland.

Man kan också äta på restaurang lite oftare, men det är inte lika sannolikt att jag kommer göra det ensam, så där lägger jag mina förväntningar på besökare som kommer hit och ger mig en anledning att prova de olika ställena som finns här. Komsi komsi!

Annars så har jag ju funderat en del kring vad jag ska göra framöver, vad 2015 ska innebära. Jag känner att det kan bli en liten nystart och jag ska satsa på att bli mer hälsosam och på att bli en bättre student. Jag ska se lite mer på film och tv-serier, läsa lite fler böcker och ja, jag känner att det kanske håller så här till att börja med. Man kan faktiskt alltid lägga till fler mål allteftersom.

Summering enligt kalendern

Jag har återkommit till Karlstad efter jul och nyår. Julen spenderade jag hemma med familjen och nyår var i Oslo. Det har varit två väldigt bra veckor, men det ska som alltid efter jul och nyår bli lite skönt att komma tillbaka till rutiner och vardag.

Men för det är det dags för den obligatoriska "vad-fan-var-det-jag-gjorde-det-här-året-egentligen?"-sammanfattningen. Jag gillar att kolla igenom kalendern och inse att jag varit mer aktiv än jag känner mig. Och som vanligt är den här listan alltså mer för min skull än för någon annans intresse...

JANUARI
Anna fyllde år och vi var ut och åt på Mother India och firade henne.
Jag tog mig samman och bokade en legetime för första gången och ordnade med en remiss till psykolog (go me!)
Hämtade ut min nya fina pass.
Tränade en massa

FEBRUARI
Hade mitt första möte med pyskologen
Lisa och Christian kom på besök för att följa med upp till Nordnorge (Tromsö och hundslädetur, Hurtigruten och besök i Trondheim)
Spelkväll hos Francis och Charlotte
Personalfest med jobbet, bowling och pizza
Hyttetur över en helg för att fira Francis 30-årsdag
Mera träning

MARS
Reste hem till Färnbo och hade en Japanpresentation på biblioteket. Fikade med Annelie och Emelie. Blev bjuden på älggryta hos Annelie och Truls.
Petra kom på besök i Oslo för att fira min födelsedag
Jag och Charlotte har födelsedagsfest!
Gick på dejt
Testade att springa (löpband) med framgång för första gången ever!
Sa upp mig från jobbet

APRIL
Grillkväll hos Abdi och Amalia på påskafton
Gick på fler dejter
Mera träning

MAJ
Schlagerkväll hos Charlotte och Francis
Reste till Prag (Såg bland annat en Tim Burton-utställning, den kända astronomiska klockan, Best of Swan Lake, Prague castle, Charles Bridge och gick på konsert med Prags symfoniska orkester)
Tjejkväll med Linda på Aker Brygge
Grillfest ute hos Anna och Glenn

JUNI
Grillfest/födelsedagskalas hos Abdi och Amalia (med slappdag hos dem dagen efter)
Födelsedagsmiddag för Abdi på Aker Brygge
Midsommar hemma i Färnbo hos Annelie där Jon lagade midsommarmat
Jobbade sista dagen på kjökken

JULI
Middag på Yayas med Charlottes kompisar från Kalmar
Bad i Paradisbukten med Amalia och Line
Kom in på Medier och Kommunikation: Kommunikation och Globala Medier
Besök av Shehab (besökte vikingaskeppsmuseet, polarskeppsmuseet, vigelandsparken mm)
Avslutningsmiddag på Südöst, följt av mys/fest hos Abdi och Amalia
Grillkväll hos Abdi och Amalia
Åkte hem till Sverige, Lisa hemma samtidigt.
Köpte bil
Ordnade boende i Karlstad
Bad i Oppsjön
Körde till Oslo och hämtade mina grejer

AUGUSTI
Hälsade på Stina i Uppsala
Flyttade till Karlstad
Fikade med Emelie
Fikade på Rosengömman
Besökte Alsters Herrgård (guidad Fröding-tur)
Köpte en cykel
Upprop på Karlstads Universitet och kursstart

SEPTEMBER
Besök av Anna och Linda
Åkte hem och firade Johans 25-årsdag
Blev medlem i studentmagasinets redaktion
Besök av Marie Åstrand
Oslotur med myskväll både på Göteborggata och hos Anna och Glenn

OKTOBER
Biltur norr om Karlstad (höstmarknad, Alsters kyrka mm)
Gick på billig studentbio
Åkte hem och lämnade bilen på service
Tjejmiddag med Annelie och Emelie

NOVEMBER
Oslo-tur med myskväll hos Anna och Glenn och en kort tur till Line
Hälsade på Petra i Kristianstad (sushimiddag med Sofie, Anders, Petra och Jim, museumbesök, filmkväll)
Julmarknad Alsters Herrgård

DECEMBER
Åkte hem till Färnbo för att byta bromsskivor. Julmarknad i Gysinge.
Stannade till hos Stina och Torgrim på vägen tillbaks till Karlstad i deras nya hus i Grillby.
Hämtade Lisa och Christian på Arlanda
Julfika hos Emelie i nya hemmet
Julafton med familjen med Kalle, glögg, julmat och julklappsbyte
Julmiddag med släkten i Berrek
Bio med familjen, Bilbo (tredje filmen)
Nyår i Oslo hos Francis och Charlotte med tapas-knytis, quiz och julklappsleken (fick tre muggar och en mustaschformad kudde - Score!)

Jag får väl fundera lite på vad 2015 kommer att innehålla och skriva om det en annan dag. Så. 

Gott Nytt 2015!