00:39 på fredag natt/morgon sa det plopp och familjen fick en ny familjemedlem. Det är alltså min syrra som fått barn. Det kom ut en liten Leila. Inte såld på namnet, men det känns ändå bättre nu än från början. Så nu är jag moster och känner redan bördan. Nä. Inte direkt. Det är bara ett antal mil till Italien, så vi har fått nöja oss med bilder och får göra det ett tag framöver...
Det känns som att det är stooooor skillnad på när kompisar (hur bra de än är) får barn och när ens syskon får det. Visst var det superkul när Abdi och Amalias lilla Zackarias hittade ut, men nu känns det som att det hänt nåt som inte hänt sen min lillebror föddes. Familjen har fått en ny medlem. Visst är mina syskons respektive också familj, men de har ju ändå kommit in utifrån och jag har lärt känna dem som vuxna. Nu har en familjemedlem tillkommit inifrån, så att säga, och jag kommer kunna följa med när hon växer upp. Vet inte om det är logiskt förklarat vad jag menar, men jag tittar på bilderna och känner att min familj är större. Kanske är det för att jag är singel och inte har en egen familj som det känns så, men hur som helst blir jag lite känslosam av hela grejen.
Min första tanke när jag såg bilden var "hon ser ut som oss!", haha. Hon har vår sida av familjens drag. Kanske är det också därför det känns som det känns. Massa hår på huvudet har hon i varje fall (hade jag med btw ;))

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar