Framtidsutsikter

Jag kanske blir ensam med spiseplassen längre fram. Anna har varit på intervju för ett jobb som assisterande ledare på en annan avdelning, och om hon får det så blir jag ensam med ansvaret för avdelningen. Vi har ju som tur var Tina till hjälp, och hon är ju sjukt duktig och lär sig så himla snabbt, men om jag lär upp henne på andra saker då mister vi det som Tina gör nu, dvs håller själva avdelningen i trim.

Jag hade kunnat leva med det om det fick vara så att jag kunde få titeln Spiseplassenspecialist. Då hade folk inte ifrågasatt vad jag håller på med och jag hade kunnat få göra mitt jobb, plus att jag hade fått ett specialist-tillägg i lönen som jag tycker att jag (eller egentligen vi) förtjänat under en ganska lång period nu. Speciellt när Spiseplassen har bäst index på hela huset och när vi som enda Spiseplassen-avdelningar i Norge ligger över 100 i index och alla andra ligger under.

Men hur som helst är det inte så mycket poäng med att lägga alltför mycket energi på detta förrän vi har fått något bekräftat, och även om Anna får jobbet (vilket jag hoppas, för det är definitivt ett steg uppåt för henne) så kommer hon inte byta avdelning hipp som happ. Det blir definitivt inte förrän efter kampanjen.

I övrigt lever jag ganska långt in i framtiden. Jag ser på lägenheter i Kalmar-området och smider planer. Det är lite sjukt egentligen, men jag ser verkligen fram emot att börja studera i Sverige. Jag orkar liksom med jobbet lite lättare när jag vet att det kommer ett slut på det. Jag känner mig också lite mer mogen att kanske hantera det på ett bättre sätt än sist, och mycket mer motiverad. Om jag inte hade beslutat mig för att söka till Linnéuniversitetet så hade jag varit så illa tvungen att byta jobb eller söka något annat, för det finns inte så himla mycket mer jag kan göra på Kjökkenavdelningen för att utvecklas.

Annars så är det höst.