Jag är faktiskt lite förvånad, inte för att jag verkligen trodde att jorden skulle gå under 2012, men det var faktiskt lite skönt att kunna tänka att, ja, kanske så är allt helt annorlunda snart, och så är ju 2013 ett så fult tal. Allvarligt talat. 2012 låter och ser fint ut, 2013...not so much.
Jag hade lite tankar om att ha samlat mina tankar, men jag kunde inte samla dem tillräckligt för att samla dem, om 2013 alltså. Vad jag ska göra detta året, vad mina mål är, vad som jag ska göra som jag ska se fram emot, vad jag ska sluta med, göra annorlunda.
Det har varit en månad som har varit känslomässigt upp och ner av många anledningar. Jag har jobbat för mycket extra, fått en del besked som jag kanske inte varit överdrivet glad över, jag har varit sjuk och fysiskt utmattad och jag har varit inklämd med familjen i en vecka och det allra minst kan driva någon som är trött av en mängd anledningar till att bli ännu tröttare. Tidvis fick minsta lilla grej på tvn mig att vilja gråta ögonen ur mig. "HJÄLP! Madicken är död!" är mitt bästa exempel. I och för sig så har alltid Astrid Lindgren skrivit om en del tuffa ämnen, men jag visste redan att Madicken inte dör av att hoppa av ladutaket. Ändå var det riktigt traumatiskt för mig.
Så det var ganska skönt att komma tillbaka till Oslo. Jag har en tendens att bli en sur grining tonåring så fort jag är hemma, och jag gillar inte mig själv när jag är den personen. Däremot är det jobbigt att försöka bli någon annan och jag har alltid haft svårt att vara vuxen med min familj.
Jag har nyligen läst en bra artikel på cracked.com och det bästa citatet är:
"you don't hate yourself because you have low self-esteem, or because other people were mean to you. You hate yourself because you don't do anything. Not even you can just 'love you for you' -- that's why you're miserable"
Just orden "you hate yourself because you don't do anything" är ord som cirkulerat i mitt huvud i flera dagar. Om jag bara gjorde mer, försökte hårdare, genomförde saker som jag planerat så hade jag gillat mig själv en hel del mer. För jag är en av de där själviska personerna som glömmer att fråga andra hur de har haft det på semester efter att jag svarat på när de har frågat mig. Jag är inte intresserad av andra, there is only me me me! Jag önskar jag GJORDE saker. Inte bara för min skull men också för andras. Men det är dumt att önska det. Man ska inte önska, man ska bara göra det. Hela artikeln är väldigt bra för alla latmånsar som mig (läs den här)
Ett annat citat som ploppar upp är från Patrick Wolf:
"Wait a second, have you come so far for it to end like this? This is the challenge. I dare you to take a hold of that darkness from deep down in you. Get back up, what are you so afraid of?"Kanske kan jag med en del såna citat få en tumme ur? Jag tror att jag måste hitta ett citat som påminner mig om att saker tar tid. Typ Rom byggdes inte på en dag, men ett som inte är riktigt lika klyschigt. Sen ska jag tatuera in dem på insidan av ögonlocken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar