Fajjah: För en helg

Igår hade jag lust att mörda någon. Och då menar jag inte någon specifik person, utan bara i största allmänhet. Min hyresvärd tog med sig ett gäng hem på efterfest under natten till lördagen, något som hänt förut och som oftast inte varit ett problem. Den här gången lyckades han tydligen få med sig några kompletta rövhål som totalförstörde min natt och höll mig vaken. De bråkade med varandra, kom knallandes in i mitt sovrum, rökte inomhus och var allmänt störande. När klockan väl blev halv åtta så kände jag att det rann över och jag stormade ut i vardagsrummet och sa (med arg, hög röst) att "nu räcker det, ni har hållt mig vaken i fyra timmar, alla som inte bor här går härifrån NU! GÅ!"
Jag hade vid det laget funderat i dessa fyra timmar på vilken diskussion jag skulle behöva ha med min hyresvärd eftersom han tydligen inte fattat hur dessa personer förstörde min nattsömn, men det visade sig att han försökt bli av med dem länge men att de typ inte lyssnade på honom. Nå. Ryggradslöshet är svårt att bota, så den värsta mordkänslan försvann, men jag hade lyckats sova kanske två timmar och var inte direkt på särskilt bra humör. Somnade igår runt fyra eller fem på eftermiddagen och vaknade idag vid halv åtta.
Hela min helg är kaputt på grund av detta. Så himla irriterad över hela grejen och vet inte riktigt vem jag ska vara arg på heller, för jag vet egentligen inte vilka de var som var här. Jag kan inte skälla ut dem liksom...Har dock sagt mitt till min kära hyresvärd.

Annars har vi ju den fina händelsen helgen före påsk då jag var tvungen att ringa ambulansen för att min hyresvärd köpt något LSD-liknande från internet och hade en lite för intensiv tripp och inte trodde att han skulle komma ner igen. Han kom hem igen bara några timmar efter att han blivit hämtad, så det var aldrig någon fara med honom, men hur jävla retarded är det inte att gå på LSD när man dessutom äter psykmedicin? Snacka om att ställa till det med den kemiska balansen i hjärnan...

Det är inte så att jag INTE har funderat på om jag ska leta efter ett annat ställe att bo, men jag trivs väldigt bra med läget och lägenheten. Jag önskar bara att jag sluppit dela den med någon som krånglar till allt. Att vi inte har samma syn på hur ofta det ska städas eller vad som anses rent kan jag leva med, jag kan hitta sätt att jobba mig runt det, men jag uppskattar ganska lite att inte veta om det kommer vara en främmande människa som har övernattat när jag kliver upp på lördagsmorgonen, eller huruvida jag kan gå på toaletten mitt i natten eller om jag kommer stöta på främmande folk när jag lämnar sovrummet i pyjamas och rufsigt hår.

Frågan är väl kanske om jag är för konflikträdd för att ta upp detta på allvar eller om jag ärligt talat inte orkar lägga energi på det... Men nu har jag i alla fall sagt till om det, så det återstår att se om något av det jag sa fastnade...

Jag hade egentligen inte tänkt blogga om detta. Jag hade tänkt göra en comeback med något lite mer intressant eller upplyftande eller nåt om vad jag gjort senaste tiden, typ över påsk eller när jag åkte till Oslo och firade födelsedag. Men så blev det inte. Jag kan dock ladda upp nån bild eller så för att lätta upp stämningen kanske...